Välkommen tillbaka!

Så sakteliga tar sig Spelpojken tillbaka på banan igen. Den här gången kommer posten på rätt dag t.o.m. :)
Är fortfarande inte klar med Ni No Kuni (lessen att göra er som ville läsa om det besvikna men som Spelpojken skrev i en rad förra gången, man blir inte besviken. So go get!)
Ytterligare några pussel har fallit för min och Laytons dedukterande hjärnor, snart så är mysteriet med den där masken avslöjat.
Men veckans spel blev något helt annat. Behövde ytterligare en gång ha något lite kortare att klara medan dom stora pushas mot sina respektive slut och när jag tittade på halvfärdiga titlar i hyllan så fanns det ett rätt så självklart val. Eller ja, jag funderande högljutt och så kom en misse till din min räddning. Tack för rådet.
Fick en fråga om veckans spel för ett par veckor sedan och svarade då att jag klarade det förra året. Vilket är nästan sant. För er som klarat det så hade Spelpojken öppnat bordet, för er andra spelet så var spelet 95% klarat eller så.
Några ord om den här mysiga Myst-upplevelsen nedan.

Först det vanliga...
Film? Jodå. Den här veckan blev det lite fler. 5 Oscarsfilmer är sedda och nu är det upploppet. Två veckor kvar. Fyra filmer kvar att se. Om någon därute känner till en biograf som kommer visa The Gatekeepers (eller vet något ställe man kan importera den ifrån) så vore det uppskattat få en rad om det.. Även alternativa metoder att se den är av intresse. Kommer skaffa den när den släpps oavett, (just nu den enda filmen i 2012 års Oscarsrace som Spelpojken inte kommer ha sett.) Kortfilmerna släpps på amerikanska iTunes 19/2 så det blir klassiskt maraton på Oscarsafton.
Nuffror:
31 dagar sedan nomineringarna, 14 dagar till Galan.
108 av 122 nomineringar sedda. 14 kvar.
37 av 53 filmer sedda. 16 kvar varav 12 kortfilmer och resten, 4 fullängdsfilmer.
Riktigt underhållande vecka. Äntligen ett par filmer som verkligen känns Oscars. The Master rekommenderas om man vill se suveräna skådespelarinsatser (även fall filmen lämnar en del att önska) och Dark Zero fyller alla kategorier när det gäller tekniska nomineringar. Ljudet upplevt i en bra salong... otroligt. (om man kan bortse ifrån årets sämsta "Bästa Kvinnliga" så är filmen även den rätt underhållande. Fullständig recension på filmtipset.se 

Träning? Trots att min twittrande våg för tillfället är tyst betyder inte det att Spelpojken gett upp. Några fler glas cola har druckits, det ska erkännas men nyårslöftet kvarstår. Ska neråt 70 kilo.
Så vad händer? I princip väntar Spelpojken på att snön ska försvinna igen. När han jag började träna i år så var det inte en snöflinga på backen och med stor entusiasm så åkte löparskorna på och Zombieflykten var igång (Zombies. Run!) 
Sedan kom vintern tillbaka, vilket såklart är mysigt, men det lämpar sig inte fullt så mycket för löpning.
Har tagit några vändor i den lokala simbassängen men inget större. Så. Så snart det börjar töa så blir det siffror att njuta av i twitterstreamen.

Spelpojken.se? Tagit några fler bilder en vanligt men fortfarande inte bra nog för att det ska matcha det här hemmet. Fortsätter att peta med det och förhoppningsvis blir det lite roligare att läsa Spelpojken då.
Såg avsnitt 6 av Allt Faller. (rekommenderas varmt) och i introt så så sitter Rehborg, Schyffert och Gardell och diskuterar åsikter. Hur alla ska ha en nuförtiden. Att det det förr fanns tid att verkligen tänka igenom vad man tycker och tänker om saker, men nu så ska man kräka ur sig åsikter om allt (twitter) gärna utan någon sorts tanke.
Vet att jag skaffade Spelpojken.se för ha mitt eget lilla internetkrypin att skriva av mig på. Ditt folk kan titta in om dom är nyfikna, utan att jag för den sakens skull måste smutsa ner cyberrymden (läs:ansiktsboken) med mer meningslösa (?) poster än vad som redan finns där.
Så. Vet egentligen inte varför det där klippet fick mig att tänka så.. lite sådär.. varför skriver jag det här egentligen. Finns det inte nog med åsikter där ute. Om jag inte har något nytt, intressent, väl genomtänkt att komma med.. varför lägger jag överhuvudtaget ut det? Är det inte bra nog att jag har en åsikt för mig själv?
Något att tänka på. Tills jag landar i något vettigt skriver jag i alla fall vidare.

Och den här veckan tänker jag ha en åsikt om...

The Room

The Room.

Den här lilla iOS-juvelen letade sig ner på min iPad i September förra året efter att jag läst en artikel om det i EDGE. Teamet som ligger bakom titeln (Fireproof) består av industriveteraner och det märks. Sällan har man spelat ett så välgjort iOS spel och trots att det inte påverkar spelet i sig så går det inte skriva om The Room utan att nämna grafiken. A4 (eller A6) chippet innanför skalet på Apples surfplatta får svettas rejält. Otroligt snyggt och rent utseendemässigt skulle spelet känna sig väl hemma på en xbox eller ps3.  2013 borde jag kanske inte vara så faschinerad av en sån sak, men för en Spelpojke som tyckte att Gameboy var häftig när släpptes så är det fortfarande något lätt okult över att bärbara spel ska kunna vara så här snygga. (Eller låta så bra för den saken).

Spelet i sig är en serie pussel som utspelar sig i och runt en mystisk liten låda med en berättelse som kommer till spelaren i form av sju brev som sitter instuckna lite här och där i tidigare nämnd låda.

The Good?
För er som saknat Myst så är det här så bra det kan bli. Pusslen är precis lagom kluriga och berättelsen är.. ja MYSTisk. Otroligt snyggt och med härligt ljud (hörlurar är en självklarhet).
Fireproof har även gjort ett fantastiskt jobb med känslan i spelet. Många iPad spel får man slita med att få saker att röra sig som man vill men här känns allt spot-on.
Svårighetsgrad, känsla, utseende och ljud. 

The Bad?
Inte mycket att klaga på här. Skulle väl vara att det tar slut.
En vis man sa en gång till Spelpojken att alla spel som känns som dom tar slut för tidigt är bra spel. Kanske inte riktigt är sant men bra nära. Klart Portal gärna kunde få vara lite längre och så även The Room.
Frågan är bara. Är det för kort?
Inför den här veckan så återställde jag spelet och började om ifrån början (istället för att bara spela dom sista 5%) och kunde konstatera att det tog strax över en timme att gå ifrån början till slut. Klart att för ett spel som bara kostar några tior så går det inte klaga på det, men för Spelpojkens del så är det inte när spelet slutar utan hur det slutar som är problemet.
Svårt att skriva om utan att spoila såklart Men vi kan säga så här... (så är ni varnade). Det är inget slut.
Spelet The Room är början. Det är som en prolog till något större, något mer. Och sedan i September har det inte kommet så mycket som ett ord ifrån Fireproff. Tråkigt så klart. Man lockas att jobba mot ett mål. Ett mål som aldrig kommer.
Personligen har Spelpojken inte mycket för storyn heller. I och med att spelet går ut på att manipulera "fysiska" pussel på en låda så känns det som spelet skulle mår bra av att vara verklighetsförankrat... och även fall spelet i sig känns som a det är just det så kan man inte säga samma sak om berättelsen.
Inget problem i sig förutom att det blir en liten skism mellan vad man spelar och vad man upplever. Fantasy = Bra. Verklighetsdokumäntär = bra. Dokumentär i Fantastsetting = mjae. Vissa saker tror Spelpojken är bättre var för sig.

Oj. Vilket långt stycke dåligt det blev.
Inte meningen alls. Spelpojken gillar ju det här spelet.
Så om ni gillar pusselspel i Myst-anda och inte har något emot att se piloten av en tv-serie som man kanske aldrig får se fortsättningen på, eller tycker om att läsa första kapitlet i en fantastisk bok som ni kanske aldrig får läsa klart... då är det här ett spel för er.

Men ni behöver inte lita på Spelpojkens ord. Spelet vann årets iOS spel. Så vad spelar det för roll vad Spelpojken har får åsikt...?

[FYRA]

Posted
AuthorRico Melchert