Godmiddag vänner,

Den här gånger sitter Spelpojken och knackar i passagerarsätet på bilen. MacBook i knät och 110 km/h i timmen med internetconnection... Hur är det möjligt?
Anyways. Är på väg hem ifrån Bio Elektra i Västerås. En riktig finsmakarbio som bara hade guldbagge/oscarsfilmer på menyn och i dessa Oscarstider det närmsta stället att se den monsterfilm som går under namnet Amour.
Lär ta någon timme att återhämta sig ifrån den upplevelsen. Fantastiskt.
Fick övriga filmer i genren Bästa Utländska att framstå som rena ramma popcorn-flixen.

Men nu var inte tanken att skriva om film. Spelpojken handlar om spel så det är väl dags att jag börjar skriva av mig om veckans spelandet.
Ok... en rad eller två till om film och träning (eller kanske avsaknad av den sistnämnda).
Oscarstittandet rullar på och den här veckan slutar siffrorna på 11 eller 12 filmer :)

Så siffrorna nu:
18 dagar sedan Nomineringarna, 27 Dagar till galan.
88 av 122 nomineringar sedda. 34 kvar.
30 av 53 filmer sedda. 23 kvar varav 13 kortfilmer och resten, 10 fulllängdsfilmer.

Träningen gick åt pipan den här veckan. Var uppe i Dalarna i början på veckan och utan en våg som skvallrar om vad jag sätter i mig så åkte det ner både Gustavskorv och godis :(
Nya tag på måndag. Har haft en bra start på träningen och nyårslöftet så ingen mening med att lägga ner bara för att jag bommat 6 dagar... 

Spel... älskade spel.
Planen den här veckan var att fortsätta zombieslakten ifrån förra veckans Walking Dead med att verkligen ta tag i Zombie U, men tiden räckte inte riktigt till. Tog mig iaf ytterligare lite längre in och den här gången dog Spelpojken inte efter 12 minuter så det måste ses som någon sorts rörelse i rätt riktning i alla fall. Spel nummer två som aspirerade på att bli veckans spel var Laytons fjärde äventyr och det första på 3DSen. Med mindre än en vecka till Level-5's "tecknade" äventyr Ni-No Kuni så kändes det som rätt läge att komma i form men inte ens det spelet hanns klart.
Nej istället så paniksträckspelade Spelpojken ett helt annat spel nu i Torsdags och det kan ni läsa om nedan.

Blev även lite brädspel. Som Pojken nämnt dom sista två veckorna så har han läst regler till Mage Knight och nu är det till sist också spelat. Sanningen om dess mytiska tyngd och längd låg någonstans mellan BGG's och Spelpojkens uppfattning.
Många recensenter skriver att spelet tar en miljard timmar att klara och är überkomplext, men efter en regelgenomläsning var jag inte riktigt villig att hålla med.
Nu är det iaf testat och jodå, det tar allt lite tid att spela, men särskilt komplext var det det inte. Testa 90 minuter att lära ut regler och 3 timmar att spela.
Huruvida det platsar bland världens just nu top20 bästa brädspel lämnar jag till er, men personligen har jag svårt att se dess tjusning med mer än en eller två personer.

Till sist. Hade även fotat en del den här veckan, för det är roligare att spara bilder ifrån veckans spelupplevser än logotyper på olika spel, men platsen jag skriver på gör att jag lämnar den delen av skapandet till nästa vecka.

Nu ska vi se, lite om den här veckans spel, nämligen...

Little Inferno

Little Inferno
"Uppföljaren" till indie-succen World of Goo. Ett spel som är minst lika indie, men inte i närheten av lika mycket spel.
I Torsdags fick Spelpojken alltså lite småpanik över sitt nyårslöfte. Hade spelat under veckan men var inte i närheten av att klara något av spelen och helgen var vigd till Oscarsfilmer så jag fattade i panik Gamepaden till WiiU'n och började elda.
För det är vad spelet går ut på.
Kort beskrivning för er som missat det.
Man sitter framför en eldstad, man kan inte vrida huvudet, man kan inte röra händerna. Vad man kan göra är ett stoppa in leksaker i eldstaden, tända på dom, plocka mynten som magiskt hoppar ur askan, ta fram en postorderkatalog, beställa nya leksaker, elda upp dom, plocka fler mynt, elda mer, beställa, elda, köp, släng, konsumera, förstöra, konsumera, konsumera, konsumera...

Vad funkar?
Känslan. Det här är inget spel som förlitar sig på fantastisk kontroll eller grafik i världsklass för att locka spelaren. Designen är charmig och styrningen funkar bra, men inget att skriva hem om. Men känslan...  Ganska snart efter att man börjar elda har beroende tagit fart och berättelsen som målas upp mellan flammorna i form av brev som kommer med beställda paket är fångande...
Det handlar inte om att elda nya saker, det handlar om att få reda på vad som händer om vi bara kan hjälpa den här kalla kalla världen att bli lite varmare....

Vad funkar inte?
Spelet. Så då var det sagt.
Älskar den här upplevelsen och jag har all respekt för dess skapare. Men många med mig, när dom ser "uppföljare till Goo" får fjärilar i magen av spänning. Redo för mer fantastiskt pusslande. Men det finns inget sånt här. Inget alls.
Det finns inget spel här.
Det krävs ingen spelskicklighet. Inget eget tänkande.
Skulle spelpojken vara riktigt elak skulle han kalla det här för en interaktiv leksak, lite som Little Inferno Entertainment Centret själv.
Nej, det här är inget spel.

Så. Inte mycket att skriva om den här 6 timmars upplevelsen egentligen. Åh ena sidan vill jag rekommendera det till alla mina tänkande vänner, för det finns mycket tänkvärt att hämta i det här spelet. Allt ifrån klimatkatastrofen till religon tas upp, men som spel finns det ingen jag skulle villja tvinga igenom det här.

Fantastiskt men felmärkt.

[TRE]

Posted
AuthorRico Melchert