Med några få timmar kvar till årets gala kommer här traditionsenligt facit för er som inte orkar er hålla er vakna gryningen.
I år såg Spelpojken med sin Oscarspartner 119 av 120 nomineringar. Det var filmfestivaler och IMAX, importblurays och streamingtjänster, iTunes och SVT Play…
Det som är skrivet i rött är röstsedeln som jag själv skulle lämnat in den om jag satt i juryn. Och i guld är ”facit” :) Filmerna jag tror, eller ja, vet kommer vinna.
Tack för i år Guldpojken.
BRÄDSPELSÅRET 2018
2018 års sista spel blev Dixit Jinx.
2018 är slut. Äntligen slut. (För er som inte orkar finns det en film längst ner) :D
(Länkad här: https://youtu.be/H8mAWsXinUo).
Spelpojken hade som vanligt en bunt “löften” som han trodde skulle göra livet bättre eller iaf intressantare. Och när tolvslaget ringde in kunde han konstatera att de flesta var klara eller iaf hyggligt väl implementerade.
Han var generellt en gladare prick, hans blodtryck var under kontroll, han läste mer, och förlät snabbare. Han bröt in när det velades om mat/film/vadsom och hade börjat studera. Han hade gått ifrån kraftigt överviktigt till medicinsk normalvikt…
(men så var det det här med att slimma mer än midjemåttet, något om samlingen… måste ju ha 2019 också…)
Svåraste löftet att hålla och det som skulle vara bland dom roligare att se tillbaka till, var löftet om att iaf ett år logga precis vart enda spelat parti av favorithobbyn… brädspel.
Här är resultatet av det loggandet:
Det slutade alltså på 644 partier brädspel under 2018.
Spelades 235 OLIKA spel, varav 175 var nya i appen.
Vad som inte syns här är att det var ca 140 spel som var helt nya för Spelpojken. Av dessa kom ca 100 ut under 2018.
Spelade på 22 olika platser med 145 olika personer, varav 56 underbara galningar jag spelat med flertalet gånger.
Siffrorna för speltimmar stämmer dåligt, började logga det ordenligt i höstas.
SPELARANTAL
Inget förvånande här. Fortfarande spel för 4 spelare som dominerar. Men det märks också effekten av att ha en underbar lunchspelsgrupp i skolan. För ett år sedan hade inte spel med 6 spelare stått för mer än 1/10 av allt spelande.
KeyForge/7th Continent effekten syns också väl på antalet partier med 2 spelare.
Är fortfarande ingen solo-gamer.
SPELDAGAR
Alla får vara med, men mest lördagar. Inget konstigt. Söndagar har tappat något (jag har missat alldeles för många MovieBuzz under 2018).
Så, varför spelas det minst på Torsdagar? Stora familje dagen. Gudbarnen har gymnastik och teatrar och massa annat…
Och 2019 har det hotats med att Mån-Tors kommer se ut så här.. :O
SPELPLATSER
Spelar vart helst jag blir inbjuden uppenbarligen. “Nästet” är hemma vid köksbordet.
Galet att 15% av allt spelande under 2018 skedde i skolan, och speciellt med tanke på att jag inte varit där hela året.
Många försök att få till lunchspelande och liknande på arbetsplatsen (Telenor) men utan resultat, men trots en betydligt mer varierad ålder och intressefördelning på TCC så har folk flockats till vårt lilla bord :D (Credd till Collin och Tommy som lockar till sig sköna människor på löpande band)
Lindhska har nästan helt fallit bort men förhoppningvis kan det bli lite mer eftermiddagsspelande med Darkan där under 2019’s första halva.
DOM BÄSTA
Så här har vi den viktigaste delen. Och vill man inte vara med så är det bara säga till så stryker jag er ifrån min hörna på nätet. No hard feelings.
Det är mycket felstavade namn. Och jag har spelat med ytterligare 100 personer som jag inte lagt in, för att jag varit lat, för att jag är kass på att minnas namn för att jag inte trodde vi skulle spela mer.
Men dom första namnen på listan är det inget att snacka om, ni mer än alla andra har fått dra lasset att stå ut med mig vid bordet :D
Ni har lyssnat på ändlösa regelgenomgångar, men otalet “bara en sak till”. Ni har hört mig gnälla och ni har bjudit på motstånd (och spöar mig enligt statistiken ca 60% av gångerna vi sitter till bords).
Älskar er allihop. Kan inte nog tacka för att jag får dela den här hobbyn med er. Extra blänkare till Core Crew, Darkan (vilket jävla år vi haft), TCC-gänget (modiga som få) och så Boiri såklart (hur fan står du ut?).
Om jag ändå ska ta en yttepytte sorgepunkt så är det att över 2018 så spelade jag 12% av allt mitt spelande hos Björn, endera i Sälen eller på Göra, men bara 2% av partierna ihop. What gives? :)
Endå kändes det uppåt i år, men bra fighter i toppspel som Brass, Food Chain, In the Year of the Dragon och Forum Trajanum.
Vi måste bara få till lite mer randomspelande :D
Det var det.
2018 års brädspelande.
Vad återstår då? Ja annat än att säga tack igen till alla, så är det väl frågan om VAD som spelades, och vad jag tyckte om spelåret.
Spelgänget i Örebro ska ha en liten mini-award-thing så jag sparar vad jag tyckte var bäst ifrån 2018 till ett senare inlägg. (Det var ett mediokert år om man ser till kvalitén på storspel som släppts. Betydligt bättre för småspelen. Ett awesome år sett till spelandet.)
Kan bjuda på en top tre MEST spelade 2018 för mig, och det är inga överraskningar:
3: KeyForge (Trots att spelet släpptes för bara någon månad sedan. Snabba matcher.)
2: Glory to Rome (Ett av mina nya favoritspel. Kommer aldrig tacka nej. Tack Johannes!)
1: Gloomhaven. (Över 80 av årets 644 partier stod det här spelet för. 2019 kommer expansionen)
Automovie :D (200+ olika spel på 8 minuter. Hur många känner ni igen?)
Försökte få med bilder på så många olika spel som möjligt, med både spelare och spel synligt. Undvek dubbletter (förutom några på GH). Så det är inte nödvändigtvis dom bästa bilderna ifrån året (sparar dom till annat).
iOS bildfunktion “Minnen” har använts så jag ansvarar inte får att om det klipper konstigt eller panorerar på folks matfyllda munnar osv :D
Filmen är inte öppet länkad på YouTube så inte sökbar där men har ni länken är det bara titta.
Önskar man att den plockas ner så går det också bra. Bara PMa mig på valfri plattform.
(den är 8 minuter lång och musiken loopar efter 6, ni är varnade :D)
Tack igen alla för ett helt jävla underbart galet 2018.
Tror det knappt själv när jag ser det.
Spelade 2018 releaser
Tillägg: Bäst 2018
Lovade några rader upp att jag skulle återkomma med vad som var dom personliga favoriterna för 2018 och nu kan jag avslöja dom.
Innan jag går på med mina top10 ifrån 2018 tänkte jag ta tillfälligt i akt att vara skriva ner några andra höjdarspelupplevelser ifrån 2018. (Mest för min egen dumma skull så jag kan se tillbaka på dom och minnas på ålders höst).
3. Spiel des Jahres 40 år.
Som många redan vet så samlar jag på nominerade och vinnare av samtliga tre stora spelpris (och DSP). Dom har samtliga funnits i samlingen ett tag, men i år när nomineringarna för nummer 40 kom ut så tog vi en helhelg och fyra tappra och spelade rubbet, back to back. Galen/Fantastisk/Frustrerande upplevelse.
2. Komm NICHT SPIEL mitt!
Bommade årets resa till Essen, men vi hängde inte läpp utan hade vår egen mini-mässa, med 35 av Essen-släppen på plats och pretzels, wiesse, snitzlar och curywurst så överlevde vi. (Extra tack till vännerna som tog sig iväg och mättade min nördbegär med fina livebilder).
GÖRT
Vår egna lite större spelträff. Dryga 70 pers över tre tillfällen. Ca 650 spel släpade. Mest glädjande var att komma ”hem” till Gört efter 3 dagar ombord på ett tåg. Mitt i natten. Men ”spelfesten” var i full gång. Ett parti pitchcars vid halv tre på morgonen gjorde mig nästan tårögd. Omtar, ni är bäst.
2018 års BÄSTA SPELRELEASER
Får gratulera er som orkat läsa så här långt :) Nu kommer Spelpojkens favoriter ifrån 2018.
10. Cryptid
9. Krass Kariert (Checkered Combos)
8. The Mind
7. Underwater Cities
6. Founders of Gloomhaven
5. KeyForge
4. Forum Trajanum
3. Coimbra
2. Chronicles of Crime
1. . Teotihuacán
Skapade en liten Vem är Vem quizz nu när Essen Spiel är precis runt hörnet.
Bara levande sköningar, relativt fräsha bilder. (Tar ca 5 min)
Hur nördig är du?
Godmorgon vänner!
Långfredagen är här och förhoppningsvis tog sig alla häxor tryggt till Blåkulla och kan festa loss med djävulen.
Själv har Spelpojken sin enda lediga dag på två veckor så vilket bättre sätt att spendera den än framför TV-spelet.
Idag blir det ingen nyhet utan Until Down sitter och väntar i PS4an på att få streamas.
Varför Until Dawn? Sjukt nog så är det Playstation VR's fel.
PS4an står klar, med sin nya fina kamera till, nya move-controller är införskaffade, (pistolgrepp och annat roligt med), Spelpojken har läst varenda pressrelease, varenda YouTube-klipp är sett, det enda som saknas är headsetet och spelen.
Så taggad.
Ett av spelen som kommer under releasefönstret (Oktober-December 2016) är Until Dawn: Rush of Blood.
Jag gillar skräckspel, även dom som är fyllda med "billiga" jump scares, och devsen till UN:RoB har utlovat att det kommer finnas gott om saker som binder dom båda spelen ihop (så att människor som Spelpojken ska skaffa första spelet såklart... men ja ja)
Så, med det sagt. Det närmsta Spelpojken kan komma VR idag (förutom att slå igång sin Virtualboy) är att spela just Until Dawn.
Enligt howlongtobeat så är spelet mellan 6 och 10 timmar långt beroende på hur lungt man spelar. Alltså perfekt tid att sträckspela i en sittning, en stream... (om jag vågar).
Tänkte dra igång vid 11.00 idag långfredagen, och det går att se Spelpojken bli livrädd live eller i efterhand på www.youtube.com/Spelpojk.
Till sist en kul anekdot och något användbart till The Division (i det här fallet PS4 varianten).
(Vaddå Division? Jo kära läsare, det här är Spelpojkens-blogg och han hoppar mellan ämnen hur ofta han vill, annars så skulle jag förpesta Facebook med det).
Har haft turen genom åren att lära känna massor med sköna vänner inom spelindustrin, många var mina vänner innan dom bestämde sig för att bli recensenter,proffsspelare, streamers, designers, coders, tech-artist mm., medan andra har jag bara träffat online och spelar med.
Vart är jag på väg. Jo, mitt Destiny Fireteam som klarat många av spelets strikes och framförallt raids ihop är just en samling devs.
Alla hade introducerat sig för Spelpojken, men 200 timmar av att skjuta rymdvarelser i ansikte gjorde att Spelpojken glömt lite var dom olika jobbade... Någon på Para, någon på Dice... och så var det något mer...
Aja, till Division, Spelpojken sitter och försöker levla sin alt, när en person ifrån tidigare nämnt Destinygäng dyker upp, härligt tänker spelpojken, mer bra personer som vet vilken sida som är fram och bak på Midas, "tjaaa, kul att se dig här, behöver fler som kan det här spelet"
Svar: "Gillar du det?"
Spelpojken: "Jo det är bra, förutom XYZ".
Svar: "Hoppas verkligen du tycker om det..."
Spelpojken tänker nu att det var underliga svar... och börjar redogöra för lite om hur spelet funkar på svaret ifrån Destinykompisen är, "Jag är dev du minns"...
Ah, just... Massive, vi hade ju folk ifrån Massive med i våra ranks.
På det följde en 60 minuters konversation om allt ifrån hur FOVen ändras när man tittar upp för att få husen att se högre ut, till hur man får bättre Circle Mapping om man ändrar ifrån default sensen (spelet skeppades med fel :( så slå in 30/50 ))
Nej. spela var det.
Drar igång klockan 11. Bara titta in och säga hej.
Later.
Den 88:e OSCARS galan!
Det var ett tag sedan jag skrev något här på Spelpojken.se men det här riskerar att bli en sån där halvlång post som ingen orkar läsa på Facebook.
En sån där post som man mest skriver för sin egen del men som några av ens närmsta tappert läser igen, trycker en like-tumme på och sedan vandrar vidare.
En sån post.
Innan Spelpojken ger er facit till kvällens fest så tänkte jag bjuda på lite "rolig" statistik.
Det här året var det totalt 121 nomineringar, uppdelade på 15 kortfilmer och 43 långfilmer.
För första gången sedan jag (och min tappra underbara färdkamrat Boiri) tog oss an "Oscars-racet" så är samtliga filmer sedda. Under 10 år eller så har vi försökt se alla filmer men på ett eller annat sätt är det någon som kommit undan, t.o.m. om man gett sig ut på Internets mörkare bakvatten :D
På dom 42 dagar sedan nomineringarna utannonserades så har vi gått på bio inte mindre än 24 gånger. På inte mindre än 9 olika biografer och jag vet inte hur många olika salonger.
Filmsamlingen ökade med 12 blu-rays och så blev den som vanligt massor med iTunes/Netflix.
Inte illa på en dryg månad om Spelpojken får säga det själv.
En kul detalj är att i år gick det, vad Spelpojken vet, för första gången se samtliga långfilmer lagligt.
Det är klart att det fortfarande inte är så smidigt som man skulle önska, och att behöva importera filmer ifrån andra länder, ha en regionsupplåst spelare, resa på filmfestivaler, ha amerikanska iTunes och Amazon Instant Video konton, samt använda externa dns-tjänster för att nå t.ex. Netflix utbud i andra länder inte är optimalt.
Inget av detta är olagligt, men roligast är såklart att upphovsägaren till varje verk får en liten slant varje gång Spelpojken prickar av en nominering. Sweet!
[FACIT] nedan är Spelpojkens kvalificerade (?) gissningar baserade framförallt på tidigare vinster för dom deltagande bidragen. Writers/Directors/Actors Guild, BAFTA, Golden Globe.
Lägg till detta omröstningar på IMDB med mer än 5000 röster, hur ofta bidragen är nämnda i sociala media (t.ex. Twitter) siffror ifrån We Are Colony.
Krydda med odds ifrån 15 av dom större bettingsiterna och filtrera sedan allt detta genom Spelpojkens egna filmupplevelser och så har ni [FACIT].
Några av kategorierna är väldigt jämna, har skrivit om dom 4-5 garderingarna i texten nedan.
Så stämmer inte [FACIT] så kolla garderingen :D
Nej, nog med pladder. Ni kan tacka mig senare.
And the OSCAR goes to...
GULD - "Facit"
Rött understruket - Spelpojkens favoriter
Några noteringar om ovanstående.
Precis som Oscarsjuryn så har jag bara valt en favorit i varje kategori, men bästa film ska numreras så här är mina favoriter i turordning:
8 Bridge of Spies
7 The Revenant
6 The Big Short
5 Spotlight
4 Room
3 Brooklyn
2 The Martian
1 Mad Max: Fury Road
Bästa Kvinnliga Bioroll:
Vikander leder i bettingen men enligt IMDB så är det Jennifer Jason som ska ta det.
Kate ligger bra till både i sociala medier, omröstningar och vann Golden Globe.
Garderar med Kate Winslet.
Bästa Manliga Bioroll:
Trots att Ruffalo ligger sist på bettingsiterna (vissa ger upp till 80 gånger pengarna) så nämns ändå Ruffalo mer än dubbellt så ofta i sociala medier som Stallone.
IMDB sätter Hardy som vinnare så det här är inget säkert race.
Garderar med Mark Ruffalo.
Bästa Ljudmix:
För tight för att vara säker. Har gett det till Mad Max, mest för att jag själv blev så imponerad av det. Är dock ingen ljudexpert så det här kan lika gärna hamna i The Revenants giriga händer.
Garderar med The Reventant.
Bästa Originalmanus:
Den här är inte rolig. IMDB säger Ex Machina, Oddsen pekar på Spotlight, Spelpojken vill ha Inside Out, men magkänslan säger Straight Outta för att #Oscarssowhite exploderat.
Garderar med Straight Outta Compton.
Bästa Kortfilm (Dokumentär):
Ok, så varför är det tre filmer som är överstrukna? För dessa gick faktiskt inte se. HBO släpper dom om mellan en och tre veckor. Så här vet jag mindre. Kollat på trailers men... ja.
Otroligt svårtippat. Body Team är kort nog för att många i juryn ska hinna/orka se den, men Shoah har historien på sin sida.
Garderar med Claude Lanzmann: Spectres of the Shoah
Bästa Sång:
Många fler har sett Spectre än Hunting Grounds, men Gagas stjärnstatus räcker lång. Dock vann Spectre Golden Globe. Oddsen säger GaGa. Följer dom men...
Garderar med "Writing's On The Wall", Spectre
Bästa Kortfilm (Animerat):
Förstår inte hur den svagaste filmen (Pixars kortfilm) har bäst odds. Kanske för att den går före Gode Dinosaurien och såldes har många många många fler i juryn sett den.
Men den har knappt vunnit några internationella priser, till skillnad ifrån Björnen och World of Tomorrow. Här måste det garderas, för här har bettingsiterna fel...
Garderar med World of Tomorrow (och Bear Story om jag får)
Bästa Kortfilm:
Fler har sett Shok än toppbettade Ave Marie (som för övrigt är en helt underbar liten film).
Shok har dessutom vunnit många fler internationella priser.
Garderar med Shok.
Till sist...
Bästa Manus baserat på förlaga:
Har läst Martian och det dom lyckats göra med boken är smått fantastiskt, ca 2000 imdb användare håller med. Den förväntade vinnare Big Short gör ett bra jobb med att förklara komplicerade ekonomiska funktioner på ett enkelt och roligt sätt, men förlorade ändå mot Jobs i Golden Globe. Nu har inte Steven Jobs någon Oscarsnominering så det är förvisso öppet mål. Boken Room är en storsäljare så mycket som talar för även där...
Nej, fegar inte ut. 8 Garderingar får räcka.
Det var det hela.
//Spelpojken
----
Det var länge sedan. Trodde knappt du levde längre.
Jorå. Mår bara bra. Spelar fortfarande gör jag också.
Finns massor att berätta och ta ifatt men det hinner vi inte med nu
Ytterligare två veckor har passerat och Spelpojken har klarat två spel till. Otroligt nog håller alltså nyårslöftet fortfarande, bara (minst) 41 spel till att klara under 2013 :)
Några av dessa är nya Tomb Raider som sitter i PS3:an, Persona 4 Golden i PS Vitan och Wii Un laddar för Lego Cities nästa vecka.
Sim City 5 och Star Craft 2 expen är båda ute men jag har inte ens hunnit titta till dom... många spel blir det.
Vilken skillnad det är på spelvärlden nu mot bara några år sedan. Då var det det total speltorka vid den här tiden.
Alla höjdarspel hade kommit ut under November/December för att fightas om våra julklappspengar och medans vårsolen tinade världen satt codeshopsen och knackade för fullt på nästa års julstrumpestoppare.
Nu går det inte en endaste vecka utan att det är ett spelsläpp man vill kolla in.
Nej minsann. Allt var inte bättre förr.
Nu önskar man bara att man hade lite mer tid så man kunde njuta av sin hobby. Man brukar säga att tid är allt man har och det är bara en fråga om vad man gör med den.
Spelpojken jobbar, sover, äter och spelar. Slut på tid.
När får Spelpojken gå ut och dansa, måla staketet, köra ambulans och klättra i bönskälken?
Innan det är dags för veckornas spel måste det nämnas lite brädspel. Stötte för ett par veckor in i ett trevligt gäng spelare ifrån granstaden och nu tre speltillfällen senare börjar vi komma in ett skönt flöde. Bra spel och hög nivå på spelandet.
Senaste kördes Eclipse med samtliga tillbehör och innan dess var det Alien Frontier som låg på bordet, även det med full uppsättning tilläggsgodsaker. Tack till er som förgyllt dagarna när mina älskade EoN inte haft tid möjlighet att sköta Spelpojkens brädspelsberoende.
Med våren kommer också konventssäsongen igång så frågan är vad Spelpojken skalar bort för att hinna med den... får blir lite av äta och sova delen av dygnet antar jag.
Så.. allt man har är tid. Gör något bra med den. Imorgon kanske den tar slut...
Nej, några ord om senaste veckans spel.
BIT.TRIP.RUNNER 2
Äntligen är Gadjin tillbaka med ett nytt spel i rytm-spel-serien Bit.Trip. Först ut att få sig en uppfräshning är Runner och spelet är helt enkelt ljuvligt.
Det finns att skaffa till till PC/Mac via Steam och till WiiU.
Tyvärr upptäckte Spelpojken det senare alternativet lite sent så nu får han slås på Highscorelistorna för icke-nintendo-spelare. Strax under 400:e i världen just nu och jag sliter för att inte spela Runner2 all ledig tid utan faktiskt gå vidare nu när jag har klarat det men det är svårt svårt svårt.
Det är helt enkelt bara så himla bra.
En perfekt tunad autorunner. Kontrollen är perfekt och man straffar sig själv varje gång men dör för det finns ingen annan skylla på. Lagom långt. Massor med extra matrial. Snyggt.
Och så soundtracket... det där underbara chipsoundet...
Varmt rekommenderat. Bör dock spelas med handkontroll så skaffa en kontroll om ni planerar att spela på datorn!
[FYRA]
RIDICULOUS FISHING
Också underhållande men inte alls på samma sätt är det här sköna fiskespelet som nu hittat hem till närmsta iPad/Pod/Phone. Inget datum för någon Win/Android version än men det förvånar mig inte om det snart dyker upp.
Svårt att skriva något om den här titeln utan att spoila det underbara överraskningsmoment som möter spelaren ett par minuter in, men vi kan säga som så här....
Man är en fiskare som som är ute på havet och letar efter sin historia, sin plats i världen. Övertygad om att alla svaren finns där nere i djupet kastar han gång på gång och med varje fisk som kommer till ytan kommer han också lite närmare sig själv.
Underbart skruvat.
Speltekniskt så påminner det lite om alla Jump spel som kom i början av iPhonens historia. Man lutar telefonen för att styra kroken ner i djupet och försöker undvika att slå in i saker som hindrar rullen från att löpa. Och när man väl fått något gott på kroken så tiltar man vidare för att undvika att med sig skräp på vägen upp. Som maneter.
När fisken väl är uppe vid ytan är det bara... erhh.. rensa den? på den här fiskarens egna lilla sätt (vi kan kalla det för en extremt trubbig variant av Trauma Center).
Sedan är det bara sälja fisken för att köpa bättre redskap, läsa vår gode fiskares Tweets om dessa och sedan kasta på nytt.
Underhållande men i all ärlighet känns det som något saknas för att det ska vara ett riktigt superspel. Har man spelat flashspelet så vet man vad som väntar, annars kommer mycket av behållningen ifrån överaskningsmomenten och när dessa är slut finns det inte mycket som håller en kvar...
[TRE]
Håll i hatten vänner för den här veckan går det fort.
Haft en ledig vecka som började genom avslutandet av påbörjade spel (mer nedan) och avslutades med en spelfylld helg i Stockholm, <3 Spel utställningen på Tekniska (bilder kommer), Syntax Error på H62 (SMB1 på 6.40 med motsvarande 4 GTs i kroppen / SFII (snes) Win) och till sist Lekbergs Boardgame Day (Delad första i PowerGrid? Really?).
Tack till alla som förgyllde veckan.
Som tur är har inte Spelpojken något nyårslöfte om att skriva varje veckan (även fall det är målet och jag kommer fortsätta försöka hinna och bli bättre och hitta min röst och allt det där).
Men bara för att det ska finnas lite dokumentation över nyårslöftet som faktiskt hålls så här långt så kommer här två snabba spel.
P.s. 7 fel på Oscarsgalan. Härligt. Fredags släpptes Persona 4 Golden (PS2 RPG som nu får nytt hem på Vitan (tack för den anledningen att damma av den), och den här veckan har vi Bit.Trip.Runner 2 till Wii U och Steam så inte missa! Spelar ni så skriv en rad så kan vi highscore-battla :) D.s.
Year Walk.
Årets första riktigt bra iOS spel. Googla inte på det. Kolla inga recensioner. Gör allt för att hålla er spoilerfria.
Ta hem spelet och companion appen och bara njut.
Gör sig bäst på iPad men fungerar utmärkt även på iPhone/iPod.
[FEM]
Ni No Kuni.
Level-5 (Layton) och Ghibli (Luftslottet mm) skapar en härlig J-RPG upplevelse som börjar på absolut topp men faller lite under dom 40 timmar äventyret tar. Ca 120 timmar att maxa spelet.
Spelsystemet är inget att skriva hem om men det artistiska väger mer än upp det.
Ett måste för Ghiblifansen snarare än pusselspelsälskarna.
[FYRA]
Febriga hälsningar ifrån sjukhusbädden,
Nej, riktigt så illa är det inte, har väl inte varit heller egentligen. Men den här veckan har den huvudsakliga sysslan för Spelpojken varit att leka sjuk. Tyvärr pratar vi då inte om (fantastiska) Sim Hospital, nej jag gick rätt in i flunsan.
18% i länet var senaste siffran Spelpojken läste. 18?
För en vänsterliberal vardagsvegetarian som tar en Alvedon vartannat år så var det nästan trevligt att för omväxlings skull kunna kalla sig normal.
5 döda i grisen gjorde att den här unge (?) mannen för första gången skaffat sig en egen termometer. Inte för att jag är hopplöst dålig på att söka hjälp även när jag kanske skulle behöva det och utan mest bara för att Spelpojken var lite osugen på att vännerna skulle hitta honom livlös och behöva slås om vem som tar hand om Neo-Geo Candy cabbet.
Nej så kan vi inte ha det. Vid liv ett tag till.
Termometern maxade runt 39 och 2, farligare än så blev det aldrig men det var tillräckligt för att hålla Spelpojken knockad och spelandet och filmtittandet blev därefter.
Rullade inte ens ur sängen Tisdag till Torsdag, tio till tolv (tito-tito, lätt o komma ihåg) så inga Oscarsfilmer sågs alls. Den här veckan blir det dock åka av, den slutar nämligen med den stora galan så resterande filmer ska ses.
Fortfarande inte sett några möjligheter att få tag på Gatekeepers, men jag litar på er kära vänner att skriva en rad i kommentarerna nedan om ni skulle "hitta" den, under sängen t.ex. Enligt deras Facebook sida så går den på hela fyra skärmar i L.A.
39 dagar sedan nomineringarna, 6 dagar till galan.
108 av 122 nomineringar sedda. 14 kvar.
37 av 53 filmer sedda. 16 kvar varav 12 kortfilmer och resten, 4 fullängdsfilmer.
Enda filmerna som setts i denna febervecka är Die Hard. Alla fyra filmerna, flera gånger om. Kommentatorsspår och annat har driftat förbi mina feberdrömmar. (Drömde om Die Hard i natt. True Story). Således sjukt sugen på Lego City: Undercover. En månad kvar.
Blev iaf femte delen i Hard-sagen på söndagskvällen men måste erkänna att jag inte är med på vad som hände i mitten. Endera så somnade jag eller så hade någon klippt bort 30 minuter av filmen i Karlskoga Bios version Av vad Spelpojken kunde uppfatta så var det bra action (som sig bör) med en familjetwist (dottern i 4.0, Sonen i Good Day, Frugan i första och IS-TAPP-I-ÖGAT i Harder). Får bli till att se om den när den kommer ut på Blu-Ray men för nu håller jag lite på att recensera den.
Som jag skrev ovan så blev det inte mycket spelande heller. Låg däckad så ytterligare en gång har iPhonen/iPaden fått komma till räddning. Veckans spel kan ni läsa lite om nedan.
Utöver detta så är jag nu framme vid ett avsnitt i Ni No Kuni som heter, "Förbered dig på slutstriden". Lite av en spoiler av vad som komma skall kan Spelpojken tycka men det kanske menas något helt annat. Oavsett borde spelet vara slut (snyft) om någon timme så framåt mitten på veckan.
Fick Borderlands 2 till Steam som en uppskattat gåva häromdagen och med det så var det dags för mitt första FPS på pc/mac sedan... sedan Spelpojken vet inte när.. funderar på om jag vågar skriva Q2 här... men frågan är om det verkligen är så länge sedan.
Hursomhelst. Spelar det med handkontroll så plattformen i sig kanske inte är riktigt lika viktig längre.
Kul att äntligen få testa det här spelet iaf. Spelade ettan sönder och samman (till X360), samtliga expansioner besegrades, men tvåan gled mig av någon anledning förbi.
Dags nu iaf och jag återkommer om någon vecka med lite tankar om det. Så här långt, så när som på lite krigande med drivrutiner till retina macbooken har det varit helt underbart.
Nej... veckans spel... annars kommer jag aldrig igång och tittar på film...
Pixel People
Målet med den här lilla beroendeframkallande iOS-juvelen är att klona fram innevånare till en rymdstad. Men inte vilka innevånare som helst. Dom ska vara av exakt 150 olika yrken, en uppgift som Spelpojken nu kan avslöja tar cirka två veckor att slutföra.
Som så många andra spel i den här genren (Tiny Tower, AirPlanes, Pocket Frogs, Dragons) så går det ut på att klicka klicka klicka.
Det finns alltid någon del av den lilla staden som ber om spelarens uppmärksamhet och skulle man inte ha tålamod att vänta så kan man för en billig (?) peng köpa sig fram genom spelets väntetider.
Principen är följande. Bygg bostäder. In flyttar det "tomma" kloner. Splica två tidigare yrken för att få fram ett nytt yrke. (Komiker + Målare = Clown) Sätt den nya klonen i arbete. (Cirkusen) Pengar trillar in. Köp fler bostäder... rince and repeat.
Så vad funkar?
Efter dom senaste veckornas spelande känns det som Spelpojken börjar bli en regelrätt expert på allt vad som rör Freemium. Känns därför skönt att kunna få skriva om ett spel som gör det rätt.
I det här spelet så finns det gott om utrymme att spela bättre eller sämre och för en mindre peng (7 kronor) så jobbar dom små byggnaderna på lite extra länge. Inget man måste ha för att slutföra spelet men i och med att det är grattis ifrån början och alla funktioner är upplåsta så känner man sig relativt positivt inställt till att släppa ifrån sig kronorna.
Men framför allt så måste man nämna den übergulliga stilen spelet använder sig av. Otroligt charmiga pixel figurer, många med pop-kult referenser pryder skärmen och suget på att bara klona fram en... till... gubbe... förstärks när man tidigt får fram en rörmokare som ser misstänkt lik en viss italiensk broder... Finns det andra? Måste bara klona en till...
Bra utfört premiumsystem, galet sött.
Vad funkar sämre?
Lite tröttsamt att behöva skriva så här igen men det är Freemium modellen som är spelet största nackdel. Även fall Chillingo gör det bra så är det fortfarande så att hur Spelpojken än spelar, hur väl jag än planerar mitt nästa drag så kommer det tillfällen där jag inte kan göra annat än att vänta. Vänta på att nästa byggnad är klar, på att nästa klon anländer. Dessa väntetider kan jag såklart köpa mig fri ifrån och när man tävlar mot något (Läs Berza) så kan det vara ganska så lockande... (höll mig dock).
Svårighetsgraden är också lite av ett problem för en Spelpojke och alla andra som gillar utmaningar.
Att leta fram nya yrken skulle kunna vara en intressant utmaning men långa excelark med testade kombinationer, men i Pixel People så görs spelets huvudsakliga uppgift löjligt enkel genom att markera för spelaren vilka yrken som kan kombineras för att få fram nya. Ingen uppfinningsrikedom eller fantasi krävs av spelaren. Bara klick klick klickande... kan bli lite tråkigt i längden.
Så. Betala för att ta sig snabbare fram, och tråkigt enkelt.
För Spelpojken fanns det tillräckligt mycket här för att spela klart spelet. Hade jag inte haft någon att "tävla" emot hade jag nog inte stått ut längre än första timmen.
Att jag och min motståndare (och vän) körde lite olika strategier gjorde att det tydliggjordes att det faktiskt fanns ett spel där inne, inte bara meningslöst klick klick klickande.
Så med något att battla mot får spelet...
[TVÅ]
P.s. Befinner du dig i närheten av Karlskoga och är sugen på att joina Oscarstittandet så är planen att titta på samtliga 15 nominerade kortfilmer under Söndagen och så går galan igång vid 01 till 06. D.s.
Välkommen tillbaka!
Så sakteliga tar sig Spelpojken tillbaka på banan igen. Den här gången kommer posten på rätt dag t.o.m. :)
Är fortfarande inte klar med Ni No Kuni (lessen att göra er som ville läsa om det besvikna men som Spelpojken skrev i en rad förra gången, man blir inte besviken. So go get!)
Ytterligare några pussel har fallit för min och Laytons dedukterande hjärnor, snart så är mysteriet med den där masken avslöjat.
Men veckans spel blev något helt annat. Behövde ytterligare en gång ha något lite kortare att klara medan dom stora pushas mot sina respektive slut och när jag tittade på halvfärdiga titlar i hyllan så fanns det ett rätt så självklart val. Eller ja, jag funderande högljutt och så kom en misse till din min räddning. Tack för rådet.
Fick en fråga om veckans spel för ett par veckor sedan och svarade då att jag klarade det förra året. Vilket är nästan sant. För er som klarat det så hade Spelpojken öppnat bordet, för er andra spelet så var spelet 95% klarat eller så.
Några ord om den här mysiga Myst-upplevelsen nedan.
Först det vanliga...
Film? Jodå. Den här veckan blev det lite fler. 5 Oscarsfilmer är sedda och nu är det upploppet. Två veckor kvar. Fyra filmer kvar att se. Om någon därute känner till en biograf som kommer visa The Gatekeepers (eller vet något ställe man kan importera den ifrån) så vore det uppskattat få en rad om det.. Även alternativa metoder att se den är av intresse. Kommer skaffa den när den släpps oavett, (just nu den enda filmen i 2012 års Oscarsrace som Spelpojken inte kommer ha sett.) Kortfilmerna släpps på amerikanska iTunes 19/2 så det blir klassiskt maraton på Oscarsafton.
Nuffror:
31 dagar sedan nomineringarna, 14 dagar till Galan.
108 av 122 nomineringar sedda. 14 kvar.
37 av 53 filmer sedda. 16 kvar varav 12 kortfilmer och resten, 4 fullängdsfilmer.
Riktigt underhållande vecka. Äntligen ett par filmer som verkligen känns Oscars. The Master rekommenderas om man vill se suveräna skådespelarinsatser (även fall filmen lämnar en del att önska) och Dark Zero fyller alla kategorier när det gäller tekniska nomineringar. Ljudet upplevt i en bra salong... otroligt. (om man kan bortse ifrån årets sämsta "Bästa Kvinnliga" så är filmen även den rätt underhållande. Fullständig recension på filmtipset.se
Träning? Trots att min twittrande våg för tillfället är tyst betyder inte det att Spelpojken gett upp. Några fler glas cola har druckits, det ska erkännas men nyårslöftet kvarstår. Ska neråt 70 kilo.
Så vad händer? I princip väntar Spelpojken på att snön ska försvinna igen. När han jag började träna i år så var det inte en snöflinga på backen och med stor entusiasm så åkte löparskorna på och Zombieflykten var igång (Zombies. Run!)
Sedan kom vintern tillbaka, vilket såklart är mysigt, men det lämpar sig inte fullt så mycket för löpning.
Har tagit några vändor i den lokala simbassängen men inget större. Så. Så snart det börjar töa så blir det siffror att njuta av i twitterstreamen.
Spelpojken.se? Tagit några fler bilder en vanligt men fortfarande inte bra nog för att det ska matcha det här hemmet. Fortsätter att peta med det och förhoppningsvis blir det lite roligare att läsa Spelpojken då.
Såg avsnitt 6 av Allt Faller. (rekommenderas varmt) och i introt så så sitter Rehborg, Schyffert och Gardell och diskuterar åsikter. Hur alla ska ha en nuförtiden. Att det det förr fanns tid att verkligen tänka igenom vad man tycker och tänker om saker, men nu så ska man kräka ur sig åsikter om allt (twitter) gärna utan någon sorts tanke.
Vet att jag skaffade Spelpojken.se för ha mitt eget lilla internetkrypin att skriva av mig på. Ditt folk kan titta in om dom är nyfikna, utan att jag för den sakens skull måste smutsa ner cyberrymden (läs:ansiktsboken) med mer meningslösa (?) poster än vad som redan finns där.
Så. Vet egentligen inte varför det där klippet fick mig att tänka så.. lite sådär.. varför skriver jag det här egentligen. Finns det inte nog med åsikter där ute. Om jag inte har något nytt, intressent, väl genomtänkt att komma med.. varför lägger jag överhuvudtaget ut det? Är det inte bra nog att jag har en åsikt för mig själv?
Något att tänka på. Tills jag landar i något vettigt skriver jag i alla fall vidare.
Och den här veckan tänker jag ha en åsikt om...
The Room.
Den här lilla iOS-juvelen letade sig ner på min iPad i September förra året efter att jag läst en artikel om det i EDGE. Teamet som ligger bakom titeln (Fireproof) består av industriveteraner och det märks. Sällan har man spelat ett så välgjort iOS spel och trots att det inte påverkar spelet i sig så går det inte skriva om The Room utan att nämna grafiken. A4 (eller A6) chippet innanför skalet på Apples surfplatta får svettas rejält. Otroligt snyggt och rent utseendemässigt skulle spelet känna sig väl hemma på en xbox eller ps3. 2013 borde jag kanske inte vara så faschinerad av en sån sak, men för en Spelpojke som tyckte att Gameboy var häftig när släpptes så är det fortfarande något lätt okult över att bärbara spel ska kunna vara så här snygga. (Eller låta så bra för den saken).
Spelet i sig är en serie pussel som utspelar sig i och runt en mystisk liten låda med en berättelse som kommer till spelaren i form av sju brev som sitter instuckna lite här och där i tidigare nämnd låda.
The Good?
För er som saknat Myst så är det här så bra det kan bli. Pusslen är precis lagom kluriga och berättelsen är.. ja MYSTisk. Otroligt snyggt och med härligt ljud (hörlurar är en självklarhet).
Fireproof har även gjort ett fantastiskt jobb med känslan i spelet. Många iPad spel får man slita med att få saker att röra sig som man vill men här känns allt spot-on.
Svårighetsgrad, känsla, utseende och ljud.
The Bad?
Inte mycket att klaga på här. Skulle väl vara att det tar slut.
En vis man sa en gång till Spelpojken att alla spel som känns som dom tar slut för tidigt är bra spel. Kanske inte riktigt är sant men bra nära. Klart Portal gärna kunde få vara lite längre och så även The Room.
Frågan är bara. Är det för kort?
Inför den här veckan så återställde jag spelet och började om ifrån början (istället för att bara spela dom sista 5%) och kunde konstatera att det tog strax över en timme att gå ifrån början till slut. Klart att för ett spel som bara kostar några tior så går det inte klaga på det, men för Spelpojkens del så är det inte när spelet slutar utan hur det slutar som är problemet.
Svårt att skriva om utan att spoila såklart Men vi kan säga så här... (så är ni varnade). Det är inget slut.
Spelet The Room är början. Det är som en prolog till något större, något mer. Och sedan i September har det inte kommet så mycket som ett ord ifrån Fireproff. Tråkigt så klart. Man lockas att jobba mot ett mål. Ett mål som aldrig kommer.
Personligen har Spelpojken inte mycket för storyn heller. I och med att spelet går ut på att manipulera "fysiska" pussel på en låda så känns det som spelet skulle mår bra av att vara verklighetsförankrat... och även fall spelet i sig känns som a det är just det så kan man inte säga samma sak om berättelsen.
Inget problem i sig förutom att det blir en liten skism mellan vad man spelar och vad man upplever. Fantasy = Bra. Verklighetsdokumäntär = bra. Dokumentär i Fantastsetting = mjae. Vissa saker tror Spelpojken är bättre var för sig.
Oj. Vilket långt stycke dåligt det blev.
Inte meningen alls. Spelpojken gillar ju det här spelet.
Så om ni gillar pusselspel i Myst-anda och inte har något emot att se piloten av en tv-serie som man kanske aldrig får se fortsättningen på, eller tycker om att läsa första kapitlet i en fantastisk bok som ni kanske aldrig får läsa klart... då är det här ett spel för er.
Men ni behöver inte lita på Spelpojkens ord. Spelet vann årets iOS spel. Så vad spelar det för roll vad Spelpojken har får åsikt...?
[FYRA]
Veckans Spel (v.5): Candy Crush Saga
Woho skrivdags igen!
Jaha. Ingen post i söndags. Andra gången på fem veckor som Spelpojken inte hunnit / tagit sig tid att hinna skriva om spelen som spelats. Ska sägas att det har inget med spelet ovan att göra.
Nej, orsaken till att det inte kom någon post i söndags var att jag var helt inne i Ni No Kuni. Level-5 / Ghibli rollspelet som verkar ta Europa med storm. Säljsstorm i alla fall.
Det hela blir väldigt tydligt när man kollar runt bland tomma webbshoppar och försäljningstoplistor. Kul såklart och det hör inte till vanligheterna att se ett JRPG slå FIFA och CoD på fingrarna. Men så kan det vara. Disneys satsning på att dubba Ghiblifilmerna och släppa dom på bio i Sverige och Europa tycks ha betalat sig.
För att nå den här typen av försäljningssiffror så krävs det att även "vanligt folk" (inget illa menat) plockat upp spelet. Inte bara dom inbitna japan-nördarna.
För många (vanliga folk) är det här säkert första upplevelsen med ett spel av den här typen och Spelpojken kan avslöja att dom blir väl omhändertagna.
Men nej. Det blir inte veckans spel. Trots att jag satte undan 72 timmar ifrån världen för att bara spela spela spela så är jag inte i närheten av att vara klar.
Hade tänkt att skippa dom flesta side-questen och köra main-storyn (fint med engelska här) först, men spelet tycks ha en magisk kraft som drar mig ifrån den mer logiska "Rädda världen" till det mer banala "Kan du baka den här kakan till min katt?" allt som oftast. Säga vad man vill men Oliver tycks ha svårt för det här med prioriteringar. Men det gör ingenting. Han är bara 13 år och har väl inte fått så mycket förstånd än.
Nej spelet som spelats färdigt den här veckan blir istället en facebook / iOS titel som gick varm på både telefonen och paddan.
Beroendeframkallande så håll er väl undan. Mer nedan.
Så lite kort kort om film. Först siffrorna:
26 dagar sedan nomineringarna, 19 dagar till Galan.
97 av 122 nomineringar sedda. 25 kvar
32 av 53 filmer sedda. 21 kvar varav 13 kortfilmer och resten, 8 fulllängdsfilmer.
Som synes har det inte blivit mycket film den här veckan.
2 närmare bestämt. Recensioner på Filmtipset.se
Men redan idag blir det bättring. Förhandsvisning av Hitchcock och innan veckan är slut är det tre biofilmer till som har inmundigats. För ett total av fyra Oscarsrullar.
Som övning inför kvällens film så plockade Spelpojken Psycho ifrån sin "List of Shame". Vilken rulle. Vilket foto för sin tid. Gillar Hitchcock men det här var något alldels extra.
Som en liten bonus så känner nu också Spelpojken till varifrån en av hans tekniska-konstnärsvänner fått inspiration till ett av sina självporträtt. Spot on my friend. Spot on.
Nog kallprat.
Veckans spel är...
Candy Crush Saga
Det här blir en kort recension. Mest för att det här är ett spel som Spelpojken faktiskt inte klarat. Men ett spel som jag definitivt slutat spela. Ni No närmar sig sitt slut och så även Layton så med lite tur så kan Spelpojken ta ifatt den här "fuskveckan" dom närmsta dagarna.
Så vad är det? CCS är ett match3 klon bland många. Läs Bejewled, TwinFruit, TripleTown... listan kan göras hur lång som helst.
Spelet började som ett Facebookspel men finns också som en iOS/Android appliktion om man vill spela när man är on the go. Ca 300 godiskrossande banor av stegrande svårighetsgrad möter spelaren, med diverse bonusföremål tillgänliga för inköp om man vill göra resan lite lättare.
Vad funkar?
Det går inte att ta miste på att det är roligt att spela spelet. Banorna är lagom långa och svårighetsgraden är till en början perfekt balanserad. Klara 70, Faila 30. Perfekt helt enkelt.
Att det går att spela det på flera olika plattformer är såklart även det uppskattat och möjligheten att se precis var ens vänner är lockar till nätter av nötande för att komma i fatt bara-en-person-till.
Känner också att jag vill nämna speldesignen. Även fall det egentligen inte bjuds på några nyheter här, så har King gjort ett bra jobb när det gäller att sammanställa dom roligaste och intressantaste mekanikerna som tillkommit i genren sista 10 åren och stoppat in dom i ett paket.
Så. Roligt och väldesignat helt enkelt.
Vad funkar inte?
Det är ett freemium spel, med dessa så kommer en baksida.
Freemium innebär helt enkelt att spelet är gratis, men att det finns möjligheten att betala lite extra för att få ut mer av upplevelsen.
Tyvärr betyder det i dom flesta fall att det blir företaget mot spelaren. Spelen är designade för att få spelaren att betala mer o mer o mer i alla tänkbara tillfällen och ganska snart så känner man sig lurad.
Den tidigare så perfekta svårighetsgradskurvan blir ganska snart överdrivet svår och även om man är bra på den här typen av spel så är man ganska snart utelämnad till att vänta på att turen genererar en bana som är möjlig att klara, eller öppna plånboken.
Spelpojken har i sig inget problem med den här typen av spel men föremålen man kan köpa är engångsföremål vilket betyder att även fall man klarar banan man sitter fast på, så dröjer det inte innan man sitter fast igen.
Med placeringen på Facebook kommer också irritationmomentet att behöva störa sina vänner för att komma vidare.. var tionde bana eller så behöver man några vänner som hjälper en vidare. Känns inte relevant för spelet utan är bara att sätt att locka in fler spelare och något spelet skulle kunna klara sig utan.
Så. Att man måste förlita sig på turen eller pengar istället för sin egen spelskicklighet. Inget Spelpojken gillar. Då går han hellre på casino.
[TVÅ]
Godmiddag vänner,
Den här gånger sitter Spelpojken och knackar i passagerarsätet på bilen. MacBook i knät och 110 km/h i timmen med internetconnection... Hur är det möjligt?
Anyways. Är på väg hem ifrån Bio Elektra i Västerås. En riktig finsmakarbio som bara hade guldbagge/oscarsfilmer på menyn och i dessa Oscarstider det närmsta stället att se den monsterfilm som går under namnet Amour.
Lär ta någon timme att återhämta sig ifrån den upplevelsen. Fantastiskt.
Fick övriga filmer i genren Bästa Utländska att framstå som rena ramma popcorn-flixen.
Men nu var inte tanken att skriva om film. Spelpojken handlar om spel så det är väl dags att jag börjar skriva av mig om veckans spelandet.
Ok... en rad eller två till om film och träning (eller kanske avsaknad av den sistnämnda).
Oscarstittandet rullar på och den här veckan slutar siffrorna på 11 eller 12 filmer :)
Så siffrorna nu:
18 dagar sedan Nomineringarna, 27 Dagar till galan.
88 av 122 nomineringar sedda. 34 kvar.
30 av 53 filmer sedda. 23 kvar varav 13 kortfilmer och resten, 10 fulllängdsfilmer.
Träningen gick åt pipan den här veckan. Var uppe i Dalarna i början på veckan och utan en våg som skvallrar om vad jag sätter i mig så åkte det ner både Gustavskorv och godis :(
Nya tag på måndag. Har haft en bra start på träningen och nyårslöftet så ingen mening med att lägga ner bara för att jag bommat 6 dagar...
Spel... älskade spel.
Planen den här veckan var att fortsätta zombieslakten ifrån förra veckans Walking Dead med att verkligen ta tag i Zombie U, men tiden räckte inte riktigt till. Tog mig iaf ytterligare lite längre in och den här gången dog Spelpojken inte efter 12 minuter så det måste ses som någon sorts rörelse i rätt riktning i alla fall. Spel nummer två som aspirerade på att bli veckans spel var Laytons fjärde äventyr och det första på 3DSen. Med mindre än en vecka till Level-5's "tecknade" äventyr Ni-No Kuni så kändes det som rätt läge att komma i form men inte ens det spelet hanns klart.
Nej istället så paniksträckspelade Spelpojken ett helt annat spel nu i Torsdags och det kan ni läsa om nedan.
Blev även lite brädspel. Som Pojken nämnt dom sista två veckorna så har han läst regler till Mage Knight och nu är det till sist också spelat. Sanningen om dess mytiska tyngd och längd låg någonstans mellan BGG's och Spelpojkens uppfattning.
Många recensenter skriver att spelet tar en miljard timmar att klara och är überkomplext, men efter en regelgenomläsning var jag inte riktigt villig att hålla med.
Nu är det iaf testat och jodå, det tar allt lite tid att spela, men särskilt komplext var det det inte. Testa 90 minuter att lära ut regler och 3 timmar att spela.
Huruvida det platsar bland världens just nu top20 bästa brädspel lämnar jag till er, men personligen har jag svårt att se dess tjusning med mer än en eller två personer.
Till sist. Hade även fotat en del den här veckan, för det är roligare att spara bilder ifrån veckans spelupplevser än logotyper på olika spel, men platsen jag skriver på gör att jag lämnar den delen av skapandet till nästa vecka.
Nu ska vi se, lite om den här veckans spel, nämligen...
Little Inferno
"Uppföljaren" till indie-succen World of Goo. Ett spel som är minst lika indie, men inte i närheten av lika mycket spel.
I Torsdags fick Spelpojken alltså lite småpanik över sitt nyårslöfte. Hade spelat under veckan men var inte i närheten av att klara något av spelen och helgen var vigd till Oscarsfilmer så jag fattade i panik Gamepaden till WiiU'n och började elda.
För det är vad spelet går ut på.
Kort beskrivning för er som missat det.
Man sitter framför en eldstad, man kan inte vrida huvudet, man kan inte röra händerna. Vad man kan göra är ett stoppa in leksaker i eldstaden, tända på dom, plocka mynten som magiskt hoppar ur askan, ta fram en postorderkatalog, beställa nya leksaker, elda upp dom, plocka fler mynt, elda mer, beställa, elda, köp, släng, konsumera, förstöra, konsumera, konsumera, konsumera...
Vad funkar?
Känslan. Det här är inget spel som förlitar sig på fantastisk kontroll eller grafik i världsklass för att locka spelaren. Designen är charmig och styrningen funkar bra, men inget att skriva hem om. Men känslan... Ganska snart efter att man börjar elda har beroende tagit fart och berättelsen som målas upp mellan flammorna i form av brev som kommer med beställda paket är fångande...
Det handlar inte om att elda nya saker, det handlar om att få reda på vad som händer om vi bara kan hjälpa den här kalla kalla världen att bli lite varmare....
Vad funkar inte?
Spelet. Så då var det sagt.
Älskar den här upplevelsen och jag har all respekt för dess skapare. Men många med mig, när dom ser "uppföljare till Goo" får fjärilar i magen av spänning. Redo för mer fantastiskt pusslande. Men det finns inget sånt här. Inget alls.
Det finns inget spel här.
Det krävs ingen spelskicklighet. Inget eget tänkande.
Skulle spelpojken vara riktigt elak skulle han kalla det här för en interaktiv leksak, lite som Little Inferno Entertainment Centret själv.
Nej, det här är inget spel.
Så. Inte mycket att skriva om den här 6 timmars upplevelsen egentligen. Åh ena sidan vill jag rekommendera det till alla mina tänkande vänner, för det finns mycket tänkvärt att hämta i det här spelet. Allt ifrån klimatkatastrofen till religon tas upp, men som spel finns det ingen jag skulle villja tvinga igenom det här.
Fantastiskt men felmärkt.
[TRE]
Vecka tre går mot sitt slut och det är dags att sammanfatta. Kände att jag blev lite långdragen förra veckan så jag ska försöka korta ner (för dom 3 av er som faktiskt tittar in och läser).
Träningen rullar på och ytterligare något kilo fett har lämnat kroppen. Mage Knights är inläst och klart och nu väntar provspelning asap. Utöver detta så på brädspelsfronten är den sista av alla "Best of 2012" podcastar genomlyssnade och det slutade bara med att Spelpojken kompletterade med ett endaste litet spel. Lords of Waterdeep borde ramla in framåt tisdag och tryggt eskorterade av 300st 65*100mm plastickor. 7W kommer tacka mig.
Inte spelat några nya tv-spel utöver veckans spel så mer om det strax. Nästa vecka däremot. Då blir det åka av :)
Filmtittande börjar nu gå in i overdrive och i veckan sågs bl.a. 5 Broken Cameras, Beasts of the Southern Wild, Frankenweenie och Les Mis... och lika många till.
Just nu ser siffrorna ut så här:
10 Dagar sedan Nomineringarna, 35 Dagar till Galan
34 av 122 nomineringar sedda. 88 kvar
21 av 53 filmer sedda. 32 kvar varav 13 kortfilmer och resten, 19 fulllängdare.
Nog om veckan och dags för några ord om veckans spel, nämligen...
The Walking Dead
Påbörjade det här spelet för några veckor sedan och var väldigt nära att sätta i mig alla fem delar i ett svep. Som tur är hade jag lyssnat på grabbarna ifrån Giant Bomb som hintade om att det här spelet skulle vara ganska emotionellt och risken att man blir avtrubbad om man ser den ena karaktären efter den andra gå hemska öden till mötes är övervägande.
Så. Minst ett par dagar mellan varje del var Spelpojkens metod och det är något jag kan rekommendera. På så sätt känns varje beslut viktigt och det blir aldrig slentrian. Så.. Nu.. några veckor senare är alltså spelet slut och jag kan uttala mig och sammanfatta lite.
För er som missat spelet så är det alltså ett äventyrsspel i samma känsla som dom tidiga 80-tals spelen ifrån LucasArts. Spelet är satt i miljön ifrån serietidningen (och den nu också så populära tv-serien) The Walking Dead. Spelet använder sig dock av helt nya karaktärer och ingen förkunskap om världen är nödvändig för att kunna njuta av det här äventyret. Det är ihopsnickrat av Telltell Games och finns till alla tänkbara platformar.
Många snackisar på nätet om spelet börjar med "Grät du?". Förstår vad dom menar men jag tycker någonstans att det inte är så relevant när sorg är den känsla som kanske är minst framträdande under hela spelet.
Men vi börjar med vad som funkar.
Storyn är välskriven och intressant med väl utvecklade karaktärer. Skådespelarna som levererar rösterna jobbar på topp och inte vid något tillfälle känns det överspelat eller saknar trovärdighet. Fantastiskt.
Designstilen man har valt, som ligger någonstans mellan serietidningen och Telltales tidigare spel (som Puzzle Agent) passar bra och spelet ser fint ut oavsett plattform eller upplösning.
Att spelet kommer i fem episoder fungerar även det på ett underbart sätt. Ca 2-3 timmar per del gör att spelet passar allt ifrån hardcorespelaren till den stressade tvåbarnspappan.
Till sist vill jag också lyfta upp hur väl spelets.. "flow" "spacing"... vet inte vad jag skriva på svenska... men hur det flyter. Växlar mellan sekvenser där du har tid att tänka och begrunda hemska beslut , till sekvenser där du man måste reagera på en sekund eller två (som vilket barn ska rädda ifrån att bli söndertuggad av en vandrande död).
Vad funkar inte?
Egentligen "bara" tekniken. Många spelare där ute som fått se sina savefiler korrupta något jag personligen inte upplevde. Istället fick jag glädjen att se spelet hänga sig gång på gång på gång....
Spelade det på en MacBook Pro med Retina i Steams Big Screen läge med en Xboxkontroll. Gott om saker i den meningen som kan gå fel och samtliga gjorde det.
Krånglet med att få fart på det på Macen, spelet fryser alltid när man kör det via Big Screen läget och tar ut bilden via HDMI (alltså blev det till att spela det direkt på lilla 15" skärmen, något som inte var roligt) och handkontrollen..? Det står att spelet har full controller support. Något som stämmer så länge man rör kontrollen. Om man inte petar på stickorna varje minut så glömmer spelet bort att man styr det med handkontroll och ställer sig i mus/tangentbordsläge. Krångligt.
Pekaren som man använder för att leta runt är inte heller den så vacker. Stor och passar inte i övrig design. Den är dock något man vänjer sig vid, och ganska snabbt ser man den inte ens.
Så totalt?
Trots en del tekniska missar (som jag inte är ensam om och som tycks förpesta spelet oavsett om det är på PC eller XBOX, iOS eller PS3...) så är det ett fantastiskt spel som inte bör missas.
Det är inte riktigt lika mycket spel som andra Telltale Games (som Puzzle Agent), vare sig klurigt eller svårt, och sannolikt tar du dig igenom spelet utan att se Game Over en endaste gång, men det är ändå en väldigt trevlig upplevelse.
Hade Spelpojken fått sin sparfil förstörd hade jag kanske inte varit så här positiv men jag kan inte bedöma spelet ifrån något som jag inte upplevt.
Och ja... Spelpojken grät...
Årets första femma :) Härligt!
[FEM]
Ännu en vecka har kommit till sitt slut och det är dags att sammanfatta.
Mycket träning har det blivit så det har varit tight att få in tid till att spela, men ytterligare något kilo fett har lämnat kroppen och ytterligare ett spel är klarat så jag ska inte klaga.
Innan jag dyker ner och skriver några rader om veckans spel så tänkte jag bara nämna lite andra spel som spelas parallellt som som närmar sig sina slutpunkter (eller gränsen för vad man orkar spela).
Besökte häromkvällen min älskade vän Vronk för lite rostfest och lite brädspel. Efter att kvällen var slut så visade hon sen senaste addiction. Det lilla match-3 juvelen som går under namnet Candy Crush. Spelet går att spela på Facebook och på sitt Android/iOS device och är egentligen som vilket match-3 spel som helst (tänk Bewjewled) fast med lite mer uppdragsbaserad känsla.
Roligt i korta omgångar men inte ett freemiumspel som får mina pengar.
Efter att föra veckan ha skaffat ett Humble Bundle med sköna indiespel så har även Steam fått arbeta en del. Skaffade en XBOX kontroll och ställde in Big Screen mode och i veckan så har både Limbo och The Walking Dead fått spelats på TV'n. Det senare funkar bra men något buggigt. Konsollvarianten rekommenderas i första hand men det funkar. Men Limbo däremot. Oj vilken triumf. Trodde inte det kunde vara bättre än vad det är på 360n men jag hade fel. Tight och otroligt snyggt i sin höga upplösning.
Veckan slutades med införskaffandet av FTL som jag tillbringade ett par tre timmar med under dagen. Riktigt skoj fast lite slumpfaktorn är lite i högsta laget. Klart det är roligt med spel med utmaning men när man dör "i första rutan" tre gånger i rad så undrar man om inte spelet ändå är ute efter att straffa Spelpojken lite ändå.
På brädspelfronten så läser jag vidare reglerna till Mage Knight, förhoppningsvis så är jag klar till nästa vecka så man får testa det lite, Gothcon har skickat ut programmet inför Påsken och det ser trevligt ut även fall det som vanligt är lite tomt på just bra brädspelturneringar. Magicdelen har fått nya arrangörer och det märks tydligt.
Till sist. Oscars Nomineringarna kom ut i Torsdags och sedan dess har det varit full rulle med att planera in vilka filmer man hinner se på vita duken/hyra/köpa. Ser ut att vara ca 35 filmer som ska ses innan 24 Februari, något av ett all time low, då det vanligtvis är ca 60-70 filmer nominerade.
Skönt tycker spelpojken som har några lite längre spel som kommer framåt slutet på månaden (Ni-No Kuni) och så fortsatt träning.
Allt för den här veckan vänner.
Nu blir det några ord om veckans spel, nämligen...
New Super Mario Bros. U
Som jag hintade om förra veckan så var det ett till Mario spel som spelades och den här gången är det dags för ett klassiskt 2D plattformsmario och detta på Nintendos nya hemmakonsoll Wii U.
Har spelat det till och från sedan releasen för två månader sedan men inte lagt någon större energi på att besegra Bowser. Mest flummat omkring och njutit av Mario i HD och testat dom nya utmaningslägena. Men så det här veckan var det dags att lägga lite mer fokus på målgång, (många andra Wii U spel som längtar efter att få lite uppmärksamhet).
Jag har spelat spelet båda i sitt ensamspelarläge men också spelat en hel del med flera spelare och det är just i det läget som jag klarat spelet.
Så vad funkar?
Det mesta. Allt ifrån hur fantastisk Mario ser ut i den upplösning som vi nu tar för givet till bandesign och svårighet. Allt bara stämmer.
Kontrollen är så tight som man önskar att och borta är den "flytande" känslan som tyvärr gjort sig så framträdande på övriga spel i "New" serien.
Lagom långt och med massor med bonus-prövningar att sätta tänderna när man klarat spelet är kanske gått bet på något svår bana.
Tvingas jag välja något specifikt så är det ändå utseende på spelet och bonusprövningarna som får vara det som är just extra bra.
Vad funkar inte?
Med ett så här bra spel blir det nästan löjligt att peta på smådetaljer men det finns lite saker som hade kunnat vara trevligare.
Till och börja med så finns det en liten luftpiruett man kan göra som gör att man förlänger hoppen något. En trevlig manöver som är nödvändig för att ta många av spelet Star Coins som det finns tre av på varje bana. Men istället för att låta spelaren trycka på B-knappen så måste man skaka kontrollen. (Med Wii-moten).
Spelar man med Gamepaden är det inga problem för då kan man använda L eller R, men det går inte att använda Gamepaden i flerspelarläget (annat än att sätta ut små plattformar för dom övriga spelarna att stå på). Att man inte heller kan använda Classic Controllern till Wii eller den nya Pro Controllern är även det missar som känns underliga.
Flerspelarläget är bra men det märks tydligt att banorna är designade för en spelare, och några banor som är specifikt gjorta för co-op skulle inte vara fel. Download?
Till sist så har jag stört mig på power-upsen som man kan plocka upp på kartan. När man har ett fullt inventory så frågar spelet vilken power-up man vill slänga, istället för att låta spelaren använda något... petites jag vet men.. ja.
Så. Största svaghet?
Dåliga möjligheter till alternativ kontrollmetoder.
Så. På det hela taget?
Ett fantastiskt nytt spel i Mario familjen.
Bjuder egentligen inte på något nytt och men använder ändå mycket av det nya med Wii U (Gamepaden/Miiverse), allra helst skulle jag se ett nytt 3D Mario men tills dess så finns det mycket här att göra.
Och Mario i HD?!? Säger väll allt egentligen.
Toppenspel att börja sin Wii U samling med.
[FYRA]
Då kör vi då.
Bestämde mig två nyårslöften i år. Det ena var helt enkelt att få lite koll på vikten igen, inte så intressant för en spelblog och än mindre intressant i en tid när alla andra också försöker deffa sig in i beach-2013-bikinin... Inte för att jag använder bikini men ja. Ni fattar.
Det andra och betydligt roligare löften jag satte var att spela och klara minst ett spel i veckan.
Nu är det förvisso inget ovanligt. Inte spela delen i alla fall.
Men att ta sig tiden att klara dom lite längre spelen, inte bara 2 timmars, nerladdningsbart, snacksize iOS/Live Arcade spel, är något jag blivit allt sämre på med under åren. Delvis för att det helt enkelt kommer så mycket fler intressanta spel nu, som slåss om Spelpojkens uppmärksamhet, delvis för att jag helt enkelt inte längre tar mig tiden.
Testar så mycket jag hinner eftersom jag älskar spel, men att sätta sig och faktiskt klara spel som är längre än till exempel Journey blir allt mer ovanligt.
Det här gäller inte bara tv-spel. Har nyligen skaffat en ny dator värdig att spela på vilket öppnade den världen på nytt och brädspelsmarknaden ska vi inte ens prata om. (Men vi gör det ändå.) För 10 år sedan kom det 2-3 riktigt unika spel per år, nu är den siffran uppe i 50.
Så. Dags att ta tag i det här. Satte mig ett mål som borde vara möjligt att klara utan att göra allt för mycket avkall (heter det så?) på mina andra spel/film-intressen.Ett spel i veckan.
Hela 2013.
Som en liten bonus så tänkte jag skriva några rader om veckans spel, vilket borde göra att jag kanske kommer i form med spelpojken.se
Baserade målet om ca 50 klarade spel på ett år på den gode Hiro's siffra. Har sett att han ligger på strax över 100 och med tanke på att jag inte är hälften av den gamer han är så borde det bli ungefär rätt. Kommer självklart att spela mycket fler än 50 spel 2013 (tror det blir svårt att undvika), men i år ska fler The End än på länge få synas på tv-skärmen. Mer eftertexter åt folket!
Nog om nyårslöften. Pang på första spelet.
Paper Mario 3DS.
Mario har suttit i 3DS'en sedan strax efter årets Nintendo SM, men hård konkurrens med Wii U'n har gjort att klockan stod på strax över 4 timmar när jag tog tag i det som veckans spel. Nu, med en totaltid på 32 timmar så är Bowser besegrad (wooops spolier), och svampkungariket kan på nytt sova sött.
Så hur var det?
Vi börjar med vad som fungerade.
Den grafiska designen, underbart karismatisk och den inte bara binder samman upplevelsen utan bidrar också rent speltekniskt till den. Idén är inte på något sätt ny, tror det här är sjunde spelet i sagan, men eftersom Paper Mario är den enda spelserien med det här unika utseendet och dom bara kommer någon gång vartannat år, så känns det ändå fräscht och intressant. "Pappersformatet" gör sig också väldigt bra i 3D där det blir en naturlig del av spelet.
Berättelsen är även den intressant nog för att hålla Spelpojken intresserad i dom 30+ timmar det tog att rädda prinsessan (wooops spoiler igen... sorry), men den bjuder väl egentligen inte på några större överraskningar.
Alltså. Uteende, Story, 3D.
Så. Vad funkade inte?
Tyvärr är det nog här det finns mest att skriva. För mig personligen så är Paper Mario spelen del av Mario RPG. Ni vet det där härliga Squareproducerade spelet till SNES. Tror ni mig inte så ta en titt på dom tidiga Paper Mario. Rollspelselementen är överallt. Stegvis har dock Inteligent Systems (utvecklaren) tagit serien mer och mer mot en vanligt actionspels-serie och jag är ledsen över att behöva meddela att det här spelet är längst ifrån rötterna av dom alla.
Borta är erfarenhetssystemet, levlar, inte ens möjligheten att välja vilken fiende man vill slå i strider finns kvar. Eftersom det inte finns någon belöning för att besegra fienderna (annat än guldmynt som man ganska så snart sitter på en reserv stort nog att tävla med Fort Knox) så slutar man/jag snart att gå in i strider. Istället för ett roligt avbrott i förflyttningen på banan så blir striderna ett irritationsmoment. Inte bra såklart.
Humor som varit en stor del av serien är också ett element som saknas. Inte det att spelet inte har den, bara att den inte riktigt har samma popkulturella anknytning som tidigare. Borträknat ett besök i en byggnad ifrån en av Capcoms mer kända skräckspelserier så får man leta efter välskrivna skämt och upplevelser.
Totalt då?
Ja den partiska delen av Spelpojken älskade det så klart. Det är Mario, det är en spelserie som började på SNES och som har besökt samtliga Nintendokonsoller sedan dess. Det är snyggt, sött och roligt (fast inte lika roligt som Paper Mario (GC)). 5 av 5 stjärnor! (eller?)
Den opartiska, granskande Spelpojken, som jämför det med andra action/äventyrsspel med mycket story fast utan Mario? Den Spelpojken får nog erkänna att spelet i sig är en ganska svag upplevelse. Kanske inte en tvåa, men väldigt nära på. Hade jag spelat igenom spelet om det inte hade varit Mario? Sanningen är nog nej.
Så du min käre pizzaätande vän, ditt senaste äventyr får 3 av 5 av mig.
Bättre lycka nästa gång... vilket jag misstänker inte kommer dröja mer än till nästa vecka.
[TREA]
Super Hexapain
Pain and suffering in various tempos.
Det kan endera var undertiteln till Depeche Modes näst senaste album eller en perfekt beskrivning av Terry Cavanaghs (VVVVVV) senaste skapelse.
Att han är känd för att skapa smärtsamt svåra spel är ingen trend han planerade att bryta när han kodade ihop det här digitala heroinet. I snitt lever man kanske 5 - 10 sekunder, men ibland bryter man igenom och kommer uppåt 30, ja kanske tom 60 sekunder. Sedan är det slut.
Att världsrekordhållaren knappt klarat tre minuter säger en hel del.
Så vad gör man?
Ta en titt på bilden. Den lilla lilla trekanten som bor strax utanför den hexagonen i mitten?
Det är du.
Dom ljusröda strecken som omger den, som kommer i warpspeed mot mitten medan hela bilden pulserande roterar och vrider sig?
Det är smärta.
Genom att toucha höger eller vänster sida av din iPhone/Pad/Pod så roterar du med eller motsols runt hexagonen, med det enda målet att undvika tidigare nämnd smärta.
Stöter du i den är det Game Over. Inga extraliv, inga extra credits.
Ren öga-hand reaktion. Ren skönhet.
Musik: Skönt hetschippig (Chipzel som står bakom).
Kontroll: Tight.
Pris: 7 ynka spänn.
Det är inte lika mycket "spel" som suveräna VVVVVV men för priset av sju tomma colaburkar går det inga klaga. Det ser bra ut. Det låter bra. Det spelar bra.
Skaffa det här digitala heroinet nu och skjut upp det på den största skärmen du kan hitta.
[FYRA]
Picross e
Hej hopp.
Sorry att det har tagit ett par dagar sedan senaste åsikten, men jag har en bra ursäkt. Faktiskt.
För några år sedan (alldeles för många när jag tänker efter) så introducerade Gaminggrannen Dave Spelpojken till vad som skulle komma att bli en av mina största gaming addictions.
Picross.
Han visade Nintendos första del till GameBoy, och sedan dess har det blivit både en tvåa till GB och ett par delar till SuperNes och DS. Spelet har till och med tagit klivet in i 3D.
Men den här gången är det Picross e som gäller. 2D och enbart tillgängligt via eShop till 3DS. För 50 kronor får man ca 100 nya pussel att leka med.
Inget multiplayerläge, inga nya nedladdningsbara, inget storymode. Bara 100 nya helt underbara pussel.
Spelet är som alla andra Picross helt underbart beroendeframkallande (om man nu gillar den här typen av japanska sifferpussel) men det är inget måste att ha i samlingen.
Så något att ha?
Spelpojken ser det som så här. Har man aldrig spelat Picross tidigare så är det enkelt och billigt sett att testa. Nerladdningen är liten så ingen väntetid att snacka om.
Spelet har också fler hjälpverktyg än alla tidigare delar. Hintrouletten finns kvar men nu markerar också spelet vilken rad eller kolumn som man kan göra något med.
Snabbt, enkelt och litet helt enkelt.
Har man redan spelat Picross t.ex. på GameBoy så är rekommendationen att lägga 50-lappen på att köpa Picross DS istället. Långt många fler pussel och multiplayer läge (upp till 8 spelare) och nerladdningsbara pussel och dagliga uppdrag och och och...
Enbart för helt nya och redan totalt beroende pusslare (Spelpojken inkluderat)
[TVÅ]
W som i Wally
Madonnas drama W.E. om två kvinnor som lever i olika tider men med samma problem (män och barnafödande), känns som en blandning mellan Streeps suveräna Julie & Julia och The Kings Speech.
Skillnaden är väl egentligen att där dom de sistnämnda vann Oscars för bästa huvudroll, manus, ja rentav film, där plockar W.E. enbart hem en nominering för bästa kostym.
Tyvärr så finns det inte mycket annat att titta på än dom fina kläderna, och den stundvis snygga kamera. Berättelsen känns överarbetat, skådespelarna icke trovärdiga och filmen känns för det mesta smärtsamt långsam. Att vi aldrig ens får reda på vad som är huvudrollens motivation är den slutgiltiga spiken i kistan för den här sagan. (Att hennes förnamn börjar på samma bokstav som en kvinna som levde för 80+ år sedan kan inte vara orsaken, eller?)
Älskar Madonna som musiker, vad beträffar film gör hon sig inte bättre bakom kameran än framför.
[TVÅ]
Sound Shapes
Boing boom tschak, Everyday Shooterskaparen Jonathan Maks nya musikplattform var snyggare än bra. Känslan av att spela i en Kraftwerk musikvideo är total.
[+]
Snyggt. Sjukt snyggt. Tre nya låtar ifrån Beck är inte att fnysa åt heller. "Nyskapande". Musiken.
[-]
Kort. Ointressant bandesign. PSN syncproblem.
Det som är häftigt med spelet är tyvärr precis det som sänker det. Tanken är såklart att folk ska bygga egna banor och dela med sig till andra, LBP style. Men tills att det sker så får man för sina surt förvärvade pengar ett spel som förvisso är fint att titta på, men som tar 40 minuter att klara, med banor som verkligen inte är speciellt spelbara eller roliga. (Lätt gjort att tro det dock eftersom dom är så fina.)
Ser man till spelets avlägsna men inte fullt så snygga släkting Little Big Planet, så har MM ändå skickat med ett fullständigt spel med sitt verktyg. Här känns det som man betalar för verktyget och en kort användarinstruktion. Var är spelet?
Värt att nämna är också att Spelpojken började köra detta på sin svältande PS Vita. men testade det också på PS3. Spelet använder sig av sync över PSN för att hålla sparfilen uppdaterad på båda plattformarna.
Skrev jag använder sig? Menade såklart försöker använda sig av. Tiotalet försök på tre olika dagar... Ingen lycka. Rekommendation. Välj en plattform. Stanna på den.
Vill egentligen ge det här en spelet en tvåa. För som spel är det i sin nuvarande form inte värt mer än så. Banorna man får med är under all kritik i en värld av Mario o Rayman.
MEN, är en designhora och villigt accepterar att blir lurad av hur vackert spelet är, och hur kul det KAN bli när en hel värld börjar skapa roliga banor till det. (Och inte som det är nu, enskilda rum med Zelda, Starwars "Insert your own pop-culture track here". då kan man se ett verktyg som måste bli värt mer än så....
[TRE]
NSMB.2
Guld! Guld överallt!
Mario är tillbaka och det gör Spelpojken lycklig. Problemen börjar när han ska uttrycka sina åsikter om Marios senaste äventyr, och detta ska (försökas) göras opartiskt.
För andra än Spelpojken är det säkert enkelt. Men för Spelpojken (som valt att ta det riktiga namnet Super Mario för att han älskar den lilla rödklädda rörmokaren) så blir det svårare. Tänkte i allafall prova. Here goes.
I NSMB2 utmanas spelaren att ytterligare en gång rädda den otroligt heta prinsessan Toadstool som på något otroligt sätt blivit bortförd IGEN av den där snubben Koopa.
På vägen råkar det ligga ungefär en miljon guldmynt. Något som såklart tar lite tid att plocka upp. Trevligt säger vissa. Ingalunda säger prinsessan som undrar vart hennes räddare tagit vägen.
[+]
NSMB2 har allt en gamer som gillar plattformsspel vill ha. Det är svårt. Har massor med hemligheter och viktigast av allt. Styrning som är så tight att när man väl dör så finns det inget utrymme att beskylla spelet utan man vet att det med säkerhet var ens eget fel. Eller möjligtvis en guldgoombas.
Banorna är väldesignade och spelet är tillräckligt långt för att man inte ska känna sig lurad på sina slantar. Utöver det vanliga spelläget så får man även möjligheten att jaga mynt på tre slumpvalda banor och kan dela med sig av sitt rekord över Street Pass.
Ett co-op läge där man med hjälp (?) av den tråkiga, ointressanta, fula och lätt efterblivna grönklädde brodern kan ta sig igenom hela spelet är såklart även det ett plus. Om än ett tveksamt sådant. Skulle hellre ha med Toad.
[-]
Guld är trevligt o så, men att stanna upp för att hoppa varenda liten sköldpadda på huvudet i jakt på guldet, gör att Mario tappar lite av det flyt som övriga spelen i serien är kända för. Inget större problem men något Spelpojken inte uppskattar helt.
Att man bara kan spara en enda Coin Rush, istället för att kunna dela ut varenda bana och att det enbart går att dela med sig över Street Pass och inte över internet.
Co-op läget. Skulle kunna vara fantastiskt men som stundvis är irriterande dåligt. Enbart en spelares resultat sparas? Det var inte ok för 10 år sedan till GameBoy. Det är inte ok nu.
Och igen. Varför inte över nätet. Om n-Space klarar det så måste väl Nintendo göra det?
Allt som allt så är endå spelet riktigt roligt. Och någonstans är det ju ändå det som räknas.
Har läst på en del ställen att det inte är nyskapande nog. Att det inte för Mario framåt.
För Spelpojken, i en tid av ständiga uppföljare. När det läggs till mer o mer o mer till en grad att man till sist inte ens känner igen spelet man älskade ifrån början, så är det för mig något positivt.
[FYRA]
Så var det det då äntligen dags.
Min alldeles egna blogg där jag kan skriva om spelen jag spelar. Filmerna som det tittats på. Events jag varit på.
Sa jag spelen jag spelar?
Kommer nog ta ett par dagar.... veckor.. innan Spelpojken blir varm i kläderna och språket känns skönt att läsa men han lovar att jobba hårt på det.
Något nytt varje dag så titta gärna tillbaka. Nu kör vi!
[TRE]